Popidu

jag försöker verkligen.
försöker allt.
men ändå vill ingen vara med mig.
en äkta vän som är där i alla situationer.
som VILL vara med mig,
en vän som jag inte känner mig oinbjuden utav.
en vän som frågar mig vad jag vill göra,
en vän som frågar mig om jag vill följa med.
jag försöker verkligen. det gör jag.


jag försöker verkligen. det gör jag.  ofta.
jag försöker vara trevlig och få dig att tycka om mig.
jag försöker få dig att tycka jag är snäll, trevlig
osv. men det fungerar aldrig.
alltid tycker alla om mig första veckan,
sen är det som om gud inte tillåter mig att
prata med en kille som jag tycker om.
som om det är ett spjut som kommer ner
emot himmeln med en mängd hat,
som gör att ingen vill prata med mig,
bara helt plötsligt sådär.

är det mitt fel då?



skolan är åt skogen.
IG i Svenska och matematik.
och det är inget jag är stolt över.
inte lämnat in tre uppgifter i svenska,
en i engelska och fått Ig på alla prov i matte
utom 1. grattis?
nu har jag problem med den fjärde uppgiften
i svenska, och då samma uppgift som i mediekommunikation.
jag vet inte vad som har tagit åt min lust.
min lust att kämpa för något?

när man varken har kärlek eller vänner.
vad kämpar man då för ?


Jag försökte få dig att förstå att jag inte mådde bra,
jag försökte få dig att vilja lappa ihop vänskapen x4.
jag har inte alls lika roligt utan dig, men på sista
tiden mådde jag dåligt av att vara med dig.
utav att sitta där på en bänk och bara lyssna på vad
du och dina nya vänner pratar om.
jag ville att det skulle vara vi,
men du höll saker hemligt för mig.
innan kunde vi sitta i flertal timmar,
prata om andra människor och om
sånt trams som killar.
tillslut fick jag reda på saker om dig,
om vad du gjort, sagt och träffat,
men inte av dig, utav andra runtom?
innan kunde du ju knappt gå nedanför
trappan utan att ringa och berätta det..
vad hände med oss?
du var mitt allt.
jag saknar dig.
men jag kan inte, jag mår dåligt av det.
jag ville det skulle vara vi två.
som det var innan.
men det passade visst inte. och nu är det såhär.
tomt, ensamt och slut.

jag kommer alltid vilja vara med dig,
alla minnen allt.
men jag minns dina ord i mina öron,
att du gjorde mycket men inte tyckte du räckte till.
förlåt mig när jag säger att det var tvärtom.

jag har inte bett någon att tycka jag är snygg,
prata med mig som vanligt folk.
driv inte runder med mig,
prata med mig som jag var mänsklig.
inte bara skoja om mig och allt runtom mig.
jag har känslor också.

jag vill bara att någon ska tycka om mig.
ska prata med mig. ska vara min vän.
det är allt jag vill, förlåt mig gud.